Det är alltså Quasimodo, puckelryggen, ringaren i Notre Dame som möter min blick i badrummet.
Jag överdriver lite, men min högra axel sitter betydligt lägre än den vänstra. Detta upptäckte jag i somras när jag såg mig själv i bar överkropp utan att vara spegelvänd. Har jag alltid sett ut så? Eller har det smugit sig på?
Hur som helst inledde jag denna vecka med ett besök hos en kiropraktor för att reda ut varför denna asymmetriska disneyfigur står och tittar på mig i spegeln.
Orsaken verkar vara en blandning av överrörlighet och överansträngda muskler. Lösningen verkar vara att utföra övningar med korrekt hållning och…
…lättare vikter.
Där någonstans blev det kortslutning i min hjärna.
Jag försökte prata vett i kiropraktorn och vädjade något i stil med “men jag kan dra 200 kilo i marklyft på nyår va? Det är inte ett maxlyft om det utförs med god teknik!”.
Men efter hot om diskbråck, steloperationer och en dags grubblande har jag nu kommit till insikt. Jag vill ju vara pappastark. Hur ska jag kunna bära min familj ur ett brinnande hus med bruten rygg?
Så här kommer ett antiklimax: Jag kommer inte dra 200 kilo i marklyft på nyår.
-
…och här kommer klimax: Jag kommer trycka upp 120 kilo i bänkpress på nyår istället!
Kommande veckor kommer spenderas med lätta vikter, sneglandes i en spegel för att hålla ryggen i rätt position, vilket inte är toppen för motivationen. Men för att ändå hålla motivationen uppe har jag har bestämt att göra ett undantag för bänkpressen.
120 kilo bänkpress kanske inte är ett lika känsloladdat lyft som 200 kilo marklyft, men förhoppningsvis kommer jag gå in i 2026 med lite rakare rygg.
Nuvarande form
Jag lyfter stången snett, men förhoppningsvis ser det bättre ut om några veckor.